IPv4 vs. IPv6 - vad är skillnaden egentligen?

Internet förändras kontinuerligt. Som många vet är det IP-protokollet som får hela webben att fungera, och just nu befinner vi oss i ett stort skifte: IPv4 ska bytas ut mot IPv6.

IPv6-standarden färdigställdes redan år 1998, så bytet utförs knappast i galoppfart. Men behöver vi bry oss egentligen? IPv4 eller IPv6 – det går väl att komma åt alla webbsidor i vilket fall, oavsett vilket protokoll vi väljer?

Det stämmer förstås, men IPv4 till IPv6-bytet kommer att ha vissa effekter. Och för att kunna förutse vilka dessa är måste vi först granska skillnaderna protokollen emellan.

IPv4 – Uråldrigt men stabilt

IPv4 är kanske inte är uråldrigt, men det har faktiskt funnits med sedan 1983, och fantastiskt nog använder många webbsidor fortfarande samma standard. IPv4-tekniken har alltid fungerat utmärkt, och kommer att fungera lika bra även i framtiden, men det finns ett stort problem: IPv4-adresserna håller på att ta slut.

En IP-adress är (väldigt förenklat) ett unikt ID-nummer som identifierar våra enheter på webben. Våra telefoner har ett IP-nummer, detsamma gäller för våra stationära datorer, våra smarta klockor och våra spelkonsoler. I korthet: Om den pryl ni använder er av kan kopplas upp på internet kan ni ge dig hundan på att den blir tilldelad ett IP-nummer.

Mer specifikt används två typer av IP-nummer när data ska skickas över internet. Ett IP-nummer som tillhör sändaren och ett likadant som tillhör mottagaren. Det är bara på detta vis som information kan transporteras via webben, så det är knappast någon överdrift att påstå att IP-nummer är superviktiga för att webben ens ska kunna fungera.

Det största problemet med IPv4-adresserna är att dessa ”bara” består av 32 bitar och därmed begränsas protokollet till omkring 4.3 miljarder (4 294 967 296) unika nummer. Och med detta sagt: Vi har 4.3 miljarder IPv4-nummer att välja på – hur i hela friden kan dessa vara på väg att ta slut?

Det är tyvärr vårat eget slarv som har satt käppar i hjulet för oss. På 80-talet skickade vi iväg miljontals IP-nummer till stora företag som bara behövde en bråkdel av dem. Det finns fortfarande hundratals miljoner outnyttjade IPv4-adresser som ligger och skräpar lite var stans – vilket kan beskrivas som enormt slöseri.

Lyckligtvis lämnar många storföretag tillbaka sina outnyttjade IPv4-adresser, men inte i tillräckligt snabb takt för att antalet lediga sådana ska räcka i det långa loppet. En ny standard behövs – och det är just här som IPv6 kommer in i bilden.

IPv6 är framtiden – och finns tillgängligt redan idag

IPv6 är ett lika stort framsteg som det skivade brödet – fast för internet vill säga. Som jag tidigare nämnt är IPv6-standarden klubbad och färdigställd sedan över 20 år tillbaka. De ”fjuttiga” 32 bitars-nycklarna har nu ersatts med 128 bitars-varianter, och istället för omkring 4.3 miljarder möjliga IP-nummer är det nu frågan om cirka 340.3 sextiljoner möjliga sådana.

För att sätta det hela i perspektiv presenterar jag siffran i klartext: 340 282 366 920 938 463 463 374 607 431 768 211 456 adresser kan skapas med hjälp av IPv6.

Men fördelarna med IPv6-tekniken slutar inte där. Med samma teknik kan alla enheter få en egen IP-adress, som dessutom är unik. Så är inte fallet när det kommer till IPv4-standarden. Idag är det bara våra routrar som tilldelas unika IP-adresser.

Pv6 är även viktigt för Internet of Things (IoT), där varje enhet behöver en unik IP-adress. Den stora adressrymden i IPv6 möjliggör detta.

Samtliga enheter som ansluter sig mot dessa får ta del av icke-unika sådana. För att exemplifiera det hela: Om en iPhone är uppkopplad mot en router är det alltid routern som ser till att all data hamnar på rätt plats.

Den manövern sker via så kallad Network Adress Translation, eller NAT-teknik, som beskrivs vara både effektiv och säker. Men även här hittar vi ett antal nackdelar. NAT-tekniken kräver resurser (löjligt små – men samtidigt resurser) för att kunna fungera som det ska. Utöver detta stödjer NAT-tekniken inte heller alla säkerhetsprotokoll, såsom exempelvis IPSec.

Tack vare IPv6 kan vi slänga NAT-tekniken i närmsta papperskorg. Att använda sig av unika IP-adresser för alla uppkopplade enheter är framtiden, och på samma gång får även säkerhetsläget sig en skjuts i rätt riktning.

Post- och telestyrelsen (PTS) rekommenderar att svenska organisationer implementerar IPv6 för att säkerställa framtidssäker digitalisering och kommunikation.

Bästa VPN med bra stöd för IPv6!

OVPN

OVPN erbjuder fullt stöd för IPv6. De använder en dual-stack-lösning som hanterar både IPv4- och IPv6-adresser, vilket säkerställer att all trafik, oavsett protokoll, passerar genom den krypterade VPN-tunneln.

Så aktiverar du din IPv6-adress

Om era internetoperatörer samt routertillverkare lirar bra tillsammans med IPv6-tekniken ska det vara grönt ljus. Ett bra tips kan vara att söka på ”din routermodell” + ”internetoperatör” + ”IPv6”, (tex. Asus RT-ac87u Telia IPv6). Ett annat bra tips kan vara att uppgradera routerns programvara till exempelvis DD-WRT eller Tomato. Väl där stöds IPv6-protokollet fullt ut.

Utöver detta finns en kompromiss tillgänglig i form av 6to4-routing. Om ni väljer att gå den vägen transporteras all IPv6-trafik med hjälp av IPv4-teknik. Ni kan då ta del av många av de fördelar som IPv6-protokollet för med sig även om ni använder er av det lite äldre protokollet.

Det bästa är dock att köra på en ren IPv6-uppkoppling. På detta sätt slipper ni diverse omkodningar samt andra kompromisser, och kan istället koppla upp er direkt mot IPv6-webbsidor.